Så var det då slalomdag med siktet inställt på Solbergsbacken. Jag och alla andra fyrfota i familjen (utom hamstern Nisse) fick följa med.

Matte tyckte att husse behövde en dag utan att måsta hålla koll på en liten schäferflicka, så han fick stanna hemma. Vadå, jag som är så snäll!

In i bilen med oss allihopa, tillsammans med Hugos skidor och allt annat man kan behöva! Jag fick sitta i baksätet i min bur, och sen brummade vi iväg för att hämta lillhusse som var hos sin pappa Anders. In med honom och iväg för att hämta mormor Nelly. Eftersom vårt egentliga ärende till Solberg var att vi skulle uppvakta Hugos kusin Saga som fyller år så hängde det med lite paket också. Finns det hjärterum………………..

Bilåkning är faktiskt helt perfekt. Man somnar på ett ställe och när man vaknar har man kommit fram till nåt helt annat ställe! Jättespännande! Vi åkte och åkte längre in i skogen och helt plötsligt stannar matte bilen, och naturligtvis tror man att man är framme.

Nä vet ni vad? Helt plötsligt står det jättekonstiga hundar fullt på vägen.Biira hon trodde att hon kunde snacka med dom, men det gick inte! Konstiga saker hade dom på huvudet och inte ville dom flytta på sig heller. Tur att man satt i säkert förvar i buren ifall att de skulle få för sig nåt. När jag tittat med stora ögon på dom så förklarade matte att det inte alls var hundar utan renar. Har jag aldrig sett!

ren

 

renar1

 

Snygga var dom, trots hornen. Väl framme skulle Hugo åka slalom med sina kusiner och vips försvann han med nåt konstigt på fötterna. Jag och matte tog en liten promenad tillsammans med Pawa och alla trodde att det var min mamma. Vi bara fnissade åt dom.  Det var inget vidare väder så när de andra hundarna låg i bilen fick jag vara inne i husvagnen och mysa. Matte och de andra bara fikade och fikade, men jag var nöjd med mitt grisöra.

Sen på vägen hem somnade jag för att ladda batterierna inför kvällen.

Annonser